Ska saker vara snygga eller användbara - eller både och?
(2004-08-05)

Det finns en fara i att underskatta vikten av skönhet när man sysslar med användbarhet. Det slår Donald Norman fast i sin nya bok Emotional design.
En vacker form gör nämligen oss användare mer positivt sinnade, vilket i sin tur ökar vårt tålamod och vår förmåga att lösa problem.


Av Jonas Söderström, info@webbpennan.com
Jonas är webbrådgivare och informationsarkitekt.

Donald Norman, professor i datavetenskap och psykologi, är legendarisk som användbarhetsguru. Hans bok The design of everyday things från 1988 pläderade kraftfullt för att saker måste vara lätta att använda. Det räcker inte om de är aldrig så snygga; förstår man inte hur de ska användas eller är svåra att hantera kommer de att skapa mer frustration än nytta.

Andra designers har kritiserat Donald Norman, och i ännu högre grad hans kollega Jakob Nielsen, för att lägga för lite vikt vid det yttre. "Det är säkert användbart, men måste det se så tråkigt ut?"

Jakob Nielsen har till och med blivit utsatt för att några designers på skoj gjort om hans sajt, ungefär som i TV-serien Fab 5, se artikeln "Design Eye for the Usability Guy" på http://www.designbyfire.com/000094.html.

Vackert = användbart
Nå, nu gör Donald Norman helt om. Kritiken har varit berättigad, säger han i nya boken Emotional design - why we love (or hate) everyday things. Saker ska vara vackra också, användbarhet räcker inte.

För de flesta av oss räcker det nog med att konstatera att saker hellre får vara snygga än fula, men Norman kan faktiskt formulera ett skäl för att det vackra också är användbart.

Vackra saker, ett tilltalande utseende, gör oss nämligen på gott humör. Och färsk psykologisk forskning visar att man är duktigare på att lösa problem om man är på gott humör. Framför allt är man mer benägen att pröva nya tänkesätt, alternativa vägar, för att ta sig runt svårigheter.

Är man däremot sur, nervös eller irriterad blir man sämre på att tackla problem. Man blir mer enkelspårig. Detta har med vårt biologiska system att göra. Stress och oro aktiverar våra försvarsmekanismer - vi fokuserar på att hitta en snabb lösning. Har man en tiger framför sig gäller det att snabbt börja springa, inte först fundera på hur rovdjuret kan luras bort.

Våld hjälper inte
Den naturliga reaktionen när saker i världen omkring oss inte fungerar är att försöka en gång till - med lite mer kraft. Att rycka en gång till i dörren som kärvar, att drämma till lite hårdare på spiken.

Men i vårt nya, datoriserade samhälle är det mesta komplett annorlunda. Om ett kommando till en dator eller annan elektronisk mojäng inte ger det resultat man vill, är det rätt osannolikt att det ska fungera om man trycker på samma tangent gång efter gång efter gång. Resultatet blir högre frustrationsnivå; vi blir allt mer enkelspåriga och mindre benägna att söka en alternativ väg.

Nytta och nöje går hand i hand
Människor i ett tillstånd av "positiv affekt" är mer benägna att försöka hitta andra lösningar när ett problem uppstår. Vackra saker fungerar alltså bättre eftersom vi med deras hjälp har en bättre utgångspunkt när svårigheterna dyker upp.

Efter en problematisk situation minns de irriterade personerna hur jobbigt det var. De andra, med en positiv inställning, har knappt något minne av problem: "Jaha, det var kanske lite struligt, men det löste sig."

Donald Normans resonemang är en elegant lösning på konflikten kring "nytta kontra nöje". Hans djupare syfte är dock att peka på att känslor är en viktig del av vårt tänkande. De hjälper oss att fatta beslut och resonera.

Maskiner behöver känslor
Andra hälften av boken kunde ha undertiteln "The future of everyday things". Där förutspår han nämligen att om apparaterna runt omkring oss ska bli riktigt smarta måste de också få - håll i er nu - just det, känslor:

How will my toaster ever get better, making toast the way I prefer, unless it has som pride? Machines will not be smart and sensible until they have both intelligence and emotions. Emotions enable us to translate intelligence into action.

I dagarna har en filmversion av Isaac Asimovs science fiction-klassiker "Jag, robot" gått upp på svenska biografer. Asimovs robotar styrdes av benhårt logiska lagar. Det räcker inte, menar Norman. En dammsugarrobot bör till exempel vara höjdrädd, så att den inte riskerar att trilla nerför trapporna.

Öppnar ögonen
Tro det den som vill. Men Donald Norman är alltid fascinerande att läsa; han svingar sig från hur man designar en brainstorming, till berättelsen om hur påvens kardinaler inte bara bär krucifix utan också mobiltelefoner i kedjan runt halsen.

Ibland tycker man att det han skriver är självklart, i betydelsen trivialt, och man bläddrar snabbt fram några sidor. Sedan läser man något som får en att utbrista "jamen det är ju SJÄLVKLART!", i betydelsen "varför i hela friden har jag inte tänkt på det förut?".

Emotional Design är en bra och intressant bok, men en aning lättviktigare än Normans tidigare alster. Om du ska ge dig i kast med Norman för första gången rekommenderar jag att du börjar med The design of everyday things, Things that make us smart eller The invisible computer.

Läs mer
Donald Normans webbplats: http://www.jnd.org
Filmen "I, robot": http://www.irobotmovie.com och det fiktiva företaget http://www.irobotnow.com
…medan http://www.irobot.com/ faktiskt är en riktig robottillverkare
Jakob Nielsens webbplats: http://www.useit.com/


Texten uppdaterad 2004-08-26
redaktionen
Copyright© 2000-2008

Startsida
Skriva för webben
- Textredigering
- Skriv journalistiskt
- Skapa trovärdighet
- Skriv för handling
- Skriv för att hittas
- Mobilt internet
- Checklista
- Interaktiva exempel
Sök